babydollprincess

Usch, vilken nervös dag!
Jag vet att vetrinärerna opererar sånt här varenda dag men nu är det ju min lilla Bebis som dem opererar och jag har varit såå uppe i taket hela dagen. Han har varit sövd en gång redan men man är ändå orolig, tänk om nåt går fel med narkosen, tänk om han inte vaknar?  Han är ju så liten...

Och dagen började inte såå jätte bra direkt, hamnade i köer på motorvägen när vi skulle åka och lämna honom. Mellan 10 och 20 över 8 skulle vi va där och vi åkte runt halv i tron om att vi hade gott med tid. Det var total stopp och irritationen började växa fram. Åker av i salem, vilket säkert hade tagit 20-30 minuter dit och tänker att gamla vägen blir bättre, tror ni inte att det e kö där med och då ser vi att kön på motorvägen har släppt. Snacka om otur....
Så lite längre fram kör vi på motorvägen igen och till slut äntligen är vi framme!

Men vi kom fram och Bebis var jätte nervös såklart, han vet ju att det aldrig är kul där men det tar inte lång tid så får vi komma in, prata med vetrinären och sen tar han med Bebis och går...

usch, sorgligt! Jag trodde han skulle dö, vi har inte haft särskilt mycket tur med varken människor eller djur.. Alla har dött ifrån oss, så att jag var orolig var självklart!

Och att man kan få så mycket känslor för en hund är inte klokt. Men han är med överallt och man får så mycket tillbaka..
Nu längtar jag bara att få hem honom igen, kraken!